Chapter 34
Men han sa gång på gång att jag inte var som alla
andra fans. Jag var tydligen annorlunda. Jag visste inte om jag skulle ta det
posetivt eller negativt. Men jag hoppas ju att det var posetivt så jag tog det
som det.
Niall's POV :
Daniella var en riktigt fin tjej. Även om vi inte känt varandra
så där jätte länge så kändes det som om vi kom bra överens.
När vi kom in med pizzorna lucktade det i hela huset. Och
inte till min förvåning så hittade vi Harry liggandes på Jane
och kysste. Daniella och jag börja skratta och då rullade Harry
snabbt av Jane.
- Ni kunde vela knackat så vi kunda avsluta det själva ?? sa
Harry och kollade på mig med en menade blick. Jag kunde inte
låta bli att skratta.
- Haha förlåt men jag är hungrig. Då började Daniella skratta.
- Va det kul ?? sa jag och jag började också skratta med.
- Haha nej, men kom och tänka på en sak bara sa hon och blinkade.
- Vaddå ?? Svarade jag nyfiket.
- Vi kan ta det nån annan gång. Vi alla gick in och satte oss för
att äta. Jag var rätt hungir så jag åt upp mitt snabbt och när jag
var klar hade Jane och Daniella knappt börjat röra sin mat.
- Vad hungriga ni två är.. sa jag och kollade på deras pizzor.
- Haha du kan få min sa Jane som bara hade ätit 2 pizza bitar.
- Säkert ?? sa jag och tog pizzan.
- Haha jaa det är okej. Vi satt och pratade en stund till ocksp sedan
var det dags för Jane och Daniella och åka. Dom hade skola imon.
Och vi började jobba igen efter ledighet, och Liam Lou och Zayn skulle
komma hem om nån timme också. Vi reste oss upp och gick till hallen
där vi sedan sa hejdå. Jag kramade först om Jane och sedan Daniella.
Jag kramade om Daniella lite hårdare och viskade i hennes öra
"Tack för pratstunden" jag märkte att hon log. Sedan gick dom ut
från dörren och vi la oss i soffan.
- Hon Daniella var riktigt go ju sa Harry och kollade på mig med en
menad blick.
- Jaa hon var snäll sa jag och log.
- Haha !! Jag vet att du tycker mer en så.
- Neej, jag har ju Ida. Egentligen visste jag inte vad jag tyckte. Jag
älskad Ida mest av allt men hon bodde i Sverige och jag i Uk så det
var lite jobbigt ibland klart.
Innan Harry hann svara så ringde Ida.
- Tajmat sa han och började skratta.
- Ha-ha sa jag och gjorde en dum min åt han och sedan gick jag iväg
och svarade.
- Hej älskling !! Svarade jag glatt.
- Heej, svarade hon gatt också.
- Hur är det med dig hjärtat ??
- Det är felt okej..
- Vad har hänt?? sa jag och hon blev tyst..
- Älskling ?? sa jag och hon svarade lite lätt"mm"
- Vad har hänt sa jag med en upprörd röst.
- Bli inte orolig, allt är bra just nu.
- Nej men berätta vad som har hänt.
- Jag, Oskar, Mamma och pappa var med om en bilolycka... Jag har
bara stukat min fot men mamma och Oskar är svårt skadade och dom
vet inte riktigt en om dom kanske inte ens över lever.. Och jag ville
inte riktigt prata med npn annan en dig. För jag orkar inte att folk
kommer till mig just nu. Jag vill bara höra dig röst så jag vet att du
finns därför mig.
- Åhh herre gud gummen !!?!! Är du okeej ?? Du vet att jag vill ditt bästa
och jag finn alltid där för dig. Allt kommer ordna sig det vet jag. Och
om det är nått så fixar jag så att jag kommer över till Sverige.
- Allt är bra jag vill bara prata ut..
Vi satt och pratade en lång stund och sedan la vi på. När jag kom till
baka märkte Harry att det var nått fel med mig så jag berättade allt och
han sa att allt skulle bli bra. Jag nickade bara med en min "Det hoppas
jag också " Det knackade på dörren och jag sprang ut och öppnade.
- Lou !! ropade jag och slängde mig i hans armar.
- Nialler !! Jag har saknat dig sa han och kramade om mig.
Vi gick in och satte oss i soffan och efter bara kanske 10 minuter senare
så satt vi alla fem i soffan och pratade om våran semester.
Ida's POV :
Efter jag pratat med Niall la jag på och jag in till Oskar igen. Han hade
inte vaknat. Jag satte mig vid sängkanten och kollade på han.
Det var så konstigt att se sin store bror ligga där och kanske aldrig
vakna igen. Mamma var också skadad, mycket.. Men inte lika
illa som Oskar. Hon hade vaknat för ett tag sen och resten satt inne
hos henne. Jag tog tag i Oskars hand och jag sa inget. Jag bara satt
där och kollade på honom. Jag var så rädd. rädda att ha misst min bror,
jag kände hur tårarna kom när jag tänkte på alla gamla minnen vi
haft. Ja kröp upp och la mig hjämpte honom men han sa inget, han hade
inte ens öppnat ögonen än. Jag blundade och sedan somnade jag.
ENTLIGEN !!! ENTLIGEN !!
Har jag fått ihop ett nytt kapitel !!
Det kanske inte är så långt, fast det tycker då jag. Men
bättren inget. Eller hur??
Och nu när jag har kämpat så sjukt mycket tycker jag verkligen
att jag förtjärnar MÅNGA kommentarer och om ni kommenterar bra,
då får ni även någ ett till kapitell idag!! Men BARA om ni
kommenterar bra :))
Hoppas ni har haft en underbar Jul iaf :))
xoxo !!
Kommentarer
Postat av: Matiiii
Oh shit, svinbraaaaa!!!
Postat av: 1D-blogg
Svar: Självklart ska vi försöka fixa det! :)
Postat av: Miriam
Super duper bra som vanligt!!!!
Postat av: Daniella
skitbra!! du är så duktig! hoppas du har haft en bra jul! xx
Postat av: Evelina
As bra novell!! Började idag & läst alla kapitel, helt fast! :D
Trackback
